Förkylning, bloggar och facebook.

Jag hatar att vara förkyld. Lyckas alltid bli det, flera gånger om året. Hårt festande och dålig mat eller hård träning och för lite mat. Alltid är det nåt. Hursomhelst är det alltid lika hemskt att för första gången sjukanmäla sig från ett nytt jobb. Men så ere. Som tur är både N & M lediga idag, massor med nya filmer på datorn, Privelige-avsnitt och frukt. Ganska skönt. Är ledig fre-lördag dessutom. Men jag skippar nog utgång om jag fortsätter nysa såhär. Hemskt!

När man är sjuk och varken har tv, pojkvän eller böcker i närheten blir man plötsligt a-jour med omvärlden igen, via internet- bloggar och facebook.
Gamla blogginlägg man skrivit i gamla bloggar som får en att minnas hur livet varit. Hur man kännt, hur man gjort. Nostalgi-kick deluxe. Jag minns alla miljöer, alla platser, Stockholm. Lukten, känslan och människorna. Saknad, ångest, blandat med lycka att jag slipper skiten.
Jag tröttnar fort på miljöer, tröttnar snabbt på vardagen och ser till att snabbt skaffa mig en ny vardag så fort den jag har blir tråkig eller för slentrian. Det är ingen bra egenskap. Men man lär sig mycket. Man lär sig uppskatta de små sakerna och man lär sig ta tag i saker.

Jag förstår inte blogg-grejen. Blir bara trött. Jag orkar inte, vill inte, pallar inte förstå blogg-hypen. Visserligen bloggar jag själv, men inte på det sättet... förstår ni? Jag är glad att folk jag känner har framgångsrika bloggar och jag fattar visserligen hela grejen- men när man inser att varenda 17-årig blondiebabe har en ginatricot-dagensoutfitposse-diary i topplistan på nåt som heter bloggportalen suckar jag bara. Vad hände med Sverige. Eliten bloggar. Du är nåt om du har en blogg. Blahaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Facebook ja. Min facebook har gått överstyr. Jag ger upp. Det är inte kul när man har 40 friendrequests från idioter som "helo I vont tu lern inglish plis kan ju help mi, u ar cute" eller fula Dj's med lika ful dj-pose bilder som addar loss "i promotionsyfte". Nej jag vill inte va din vän, nej jag vill inte gå på din tråkiga klubb. Men ändå så loggar man in där. Japp. För jag älskar fejjan. Alla fantastiska fyllebilder som kind of sum up the senaste årens vilda helger. Alla gamla polare man ändå inte pallar skriva till, men som man vet finns där. Tryggt förvar i hjärnans minnesbalk och i vännerlistan. Minnen minnen minnen från perioder i livet. Fantastiskt. Skadeglädje, lycka, avundsjuka, mer lycka.

De populära brudarna från skolan är plötsligt feta, bor kvar i samma skithåla och ska ha barn. Jättekära. Jag är glad för dom. Vissa har skaffat sillisar, vissa har blivit skitsnygga (typ som jag) och vissa ser likadana ut. 80% har åkt till Asien eller Australien medans en del fortfarande bor hemma och knegar på.
De från gymnasiet är väl de som jag blir lite sådär småavis på, lite sådär ångestglad ni vet. Känns som alla reser, pluggar och lyckas. University of blahalblablaalino och tentor hit och dit om de inte tagit sig ända så långt. Facebook is the shit. Man har stenkoll..

Själv ligger jag här i en säng i London. Har lika stor koll på livet som alla andra. Nånstans ska vi iaf. Vi lämnar det gamla bakom oss, bloggar lite om det och loggar in på facebook. Kanske har nån taggat mig på nån bild från helgen. Så att alla ser att jag inte är gravid och bor i Bålsta.

Nu ska jag väcka partycrewet. Puss