Val val val

Ensam vs. två

Festa, dricka, dansa vs. mysa, toffla, kolla film.

London vs. ja.. Vadå? Stockholm? Oslo?

Okey blev lite rörigt. I livet måste vi ju välja saker. Hela tiden. Vad vi ska göra, hur vi ska göra, när vi ska göra. Ja tillochmed vad vi inte ska göra och vad vi borde. Val val val. Jag har valt att ha ett distansförhållande. Det funkar. Men det suger.

Man kommer till en punkt då man inser att man tillslut måste välja. Att man faktiskt inte kan ha allt på samma gång. Eller kan man? Jag trivs bra med att bo med vänner, sova själv och kunna gå ut när jag vill men samtidigt saknar man ihjäl sig och vet att det inte funkar riktigt så i de allra flesta förhållandena. Inte i för långa perioder iallafall. Jag är förvirrad.

Idag gick jag på en egen bakispromenad till Brick Lane (Jo igår fick jag äntligen röja loss ska ni veta). Drog på mig Petras gamla kängor och såg helt jävla dekandent-världsvan-bakis-snygg ut. Eller kände mig iaf. Jag var glad och solen sken trots en lätt huvudvärk. Kände lycka när jag möttes av folkvimlet, alla kreativa fantastiska människor, modet, lukten, musiken, prylarna (ni som varit där vet precis vad jag menar) Köpte god mat som jag avnjöt på trottoarkanten precis utanför i folkvimlet medans jag kollade på alla sjuka bilder från gårdagen. Harmoni. Så sjukt nöjd med att vara själv, mitt bland alla människor. Så sjukt nöjd över att få vara här. Kunna gå hit.

Sen slog det mig. Att maten skulle vara så mycket godare om någon annan hade smakat den. Om någon satt bredvid mig och åt upp allt trots att den trott att maten skulle smakat äckligt bara för den var från ett otippat land. Jag saknade någon som tyckte alla konstiga människor var just konstiga och klagade på allt krimskrams och smuts. Någon som är olik mig men som ändå kompletterar mig på något sjukt sätt.

Japp, där satt jag.
Sen köpte jag en nutella-crepes. Precis som vi gjorde förra gången.

Så vad kom jag fram till förutom att jag borde träna imorgon efter den lilla matorgien? Jo.

Jag vill inte välja. Snälla tvinga mig inte.