work it work it!

Efter en lång period av förkylning, för mycket festande (och gäst-ande) och dåliga bortförklaringar har jag äntligen tagit mig i kragen. -skippat chipsen (ja det hände en dag att jag åt chips till både frukost, lunch, middag när jag behövde salt trots att jag dagen innan bloggat om att jag aaaaldrig skulle göra det), - och faktiskt börjat använda mitt gymkort. Wiee. Inga ursäkter. Marabou-chokladen är slut, pengarna börjar ta slut och lönen är fan inte ok. Mitt arsle börjar bli större än någonsin (inte för att ngn klagar) och det är dags att inse att grön-te ÄR bättre än instant-coffé på förmiddagsrasten. Jag börjar sakta men säkert skärpa mig, helt enkelt. Dock har jag "tagit mig ett glas rött till maten" lite för många gånger de senaste dagarna - helst med en riktigt söder-om-söder-morsa-skjussa-till-träningen-dialekt och kanske mer en bara ett glas. Men det är lugnt.

Nej, nu spårade jag ur.

Hursomhelst känner jag mig sjukt duktig. Min kropp ber mig fortfarande om en paus. Typ från det senaste året. Så jag ger den små nyttiga perioder innan det spårar igen. Men den här gången kanske jag faktiskt lyckas. BALANS MINA VÄNNER.

Är det inte det vi alla vill uppnå? LAGOM LAGOM LAGOM. Svenskheten lixom. Jobba lagom, festa lagom, dricka lagom. Jag förespråkar ordet lagom, det är nice! Så länge det inte går ut över personligheten. :)

En snubbe på gymmet lura med mig på att göra ett beep-test. Jag var livrädd. Visst att jag sprang sjukt mkt förut, typ nåra år sen. Men det var då lixom. (SATS Hötorget varje morgon innan skolan, villaområdena mellan Tullinge och Flempan, morgonjoggen runt tråk-Bålsta och löpbanden på Arlanda med Max Peezay i hörlurarna)
Men nu vare allvar. Inga undanflykter. Inga bortförklaringar-"I hävent wurkt out for a wajl bikos of my knee u know so heheheehehehe aj will do maj bäst". Nej de va bara köra. Sanningens ögonblick.

Efter något som kändes som 5 minuter, ja väldig kort - gav jag upp. Hade faktiskt redan avverkat några km på löpbandet innan så det fick va nog. Helt död scorade jag in 8.2 poäng vilket enligt tränaren var "excellent" för en Woman 20-29. Jävla stolt va. Var lite chockad, trots att jag innerst inne vet att jag kan bättre. 8.2 tsssss.. Nästa gång ska jag klara 10. Lätt att jag gör.


Sen har jag faktiskt tränat på pilatesbollarna. Jajamensan. Varit på styrketräningspass med
en galen gubbe som instruktör och insett att "advanced step-up" kanske var min grej för två år sen men att man faktiskt glömmer bort stegkombinationerna.

Asså imorn måste jag fan supa mig dygnrak. Det här inlägget är för mycket.

Godnatt!