LDN vs. OSLO vs STHLM

Mina fingrar vill inte skriva något egentligen, de vilar på tangentbordet samtidigt som jag bara skakar på huvudet och garvar. Novas tangentbord by the way. Känns nästan lite meningslöst. Men samtidigt vill man ju skriva av sig.
Öhm så wzup då. För mycket jobb, för lite pengar och för lite fest. Men annars är det bra och det rullar på. Hänger, går till gymmet, målar, hetsäter Londons onyttigaste kanelbullar mitt i natten med mina kvinnor. Saknar, längtar, vill stanna, vill fly. Planerar. Kommer fram till allt och inget. Jobbar lite till. Vill så mycket.

Kontraktet går ut den 24 juni (om vi inte blir utslängda tills dess så att säga haha) och det är ingen förutom jag som är sugen på att stanna kvar i ldntown. Eller är jag ens det? Jag älskar älskar älskar att bo här men palla hyra ett rum helt ensam över sommaren och fortsätta slita ut sig 40 timmar i veckan på något jag ändå inte tjänar ett skit på. Det känns helt okej, jag hade inte ens någon plan när jag flyttade hit. Hitta ett jobb och stanna tills de känns bra. En vecka? En månad? Ett halvår? Whatever.

Frågan är ju då vad lilla Annie vill göra nudå när AA och 25:ans buss inte passar längre?

Jag vill till Spanien med Miranda i sommar och chilla, jag vill festa, jag vill vara med mina vänner, jag vill vara med Fanny, jag vill jobba ihop mer pengar, jag vill till Malmö och jag vill till Kroatien i September. Just nu är jag ju helt pank.
Känner mig splittrad. Stockholm vore nice i någon månad, jobba extra, festa och träffa alla. Men samtidigt vill min kära Fanny dra till Oslo och hitta ett jobb och hej å hå och ja vad fan ska man göra där egentligen? Utforska det obefintliga nattlivet, jobba arslet av sig i en månad och leva på nudlar och sen dra vidare?

Det vore iofs. en plan!