Trots att jag åkt dit med jämna mellanrum och dykt upp när man minst anat det.
Först min konstiga flytt till Västerås där jag bodde med Sabina, sen London med allt kaos och fest och nu lilla Oslo lixom.
Det är nu jag börjar sakna Stockholm.
Men samtidigt inte. Så sjukt svårt det där. För skulle jag flytta tillbaka skulle jag ändå tröttna ganska snart. Därför är det perfekt att kunna åka dit ibland. Hinna sakna det.
Själv har jag precis slängts in i verkligheten med jobb och vardag. Ett såntdärt uppstyrt liv där man äter gröt på morgonen, går till jobbet och är så jävla snygg och fräsch och glad, tränar efteråt och sen går hem och äter en nyttig middag och kollar på meningslösa serier med sin andra hälft. Trött och seg. Underbart förvisso. Men farligt farligt.
Har jag tur hinner jag se en skymt av Fanny som jobbar helt andra tider.
Jag vet ju mycket väl att det inte är det som gör mig lycklig,
att försöka leva nåt slags perfekt liv.
För det vet ni också, hur mkt man än bloggar om det; att det inte är.
Det är det aldrig med något.
Men kan försöka vara positiv. Se allting från den ljusa sidan.
- Antingen har jag ett jävla skitjobb, känner mig sjukt ful, tränar men suger på det och väger fortf. några kilon för mycket och har ett jävla skitförhållande där vi bara tjaffsar hela tiden och en vardag där jag inte hinner hänga med några polare eller syssla med annat jag gillar.
Eller så ser jag det positivt.
- Vadå vill jag hellre jobba på McDonald's eller sälja fiskolja på gatan?
Jag är ju faktiskt skitsnygg med lite smink på och vadfan gör det.
Sen är jag fan asgrym som släpar iväg mig till gymmet - so what om jag inte är pinnsmal - jag har arsle iaf.
Mitt förhållande är bäst för vi övervinner allt och mina riktiga vänner förstår och finns alltid kvar där för mig även fast det kan bli såhär ibland.
Sen behöver jag bli lite uppstyrd. Det är liksom dags nu.
Bara vrida och vända på det så allting blir positivt. Det är då man mår bra lixom.
Så min poäng med det här försöket till ett lite djupare inlägg är att;
Stockholm finns kvar.
Det kanske är bra att jag saknar staden.
Så kanske jag uppskattar den mer den dagen jag flyttar tillbaka?
No comments:
Post a Comment