1/10 -2008

Det är helt sinnesjukt vad tiden går fort. Vad händer egentligen? Visst har man hunnit med massa men det känns som igår jag skrev den här texten. För 1 år sedan fick jag för mig att bo i Västerås ett tag och såhär står det på min gamla blogg;

"Haha. Min första promenad till jobbet. Det tog ganska exakt 15 min och jag kunde räkna till 4 stycken frisörsalonger på vägen hit, ej inräknad de 3 stycken här i city. Kändes sjukt skumt. Med tanke på mitt vilda inre och de senaste halvåret så undrar man ju hur fan jag kunde hamna här. Men med närmare eftertanke är det inte så konstigt. Det är ganska perfekt.

Får väl helt enkelt fortsätta skriva om det, kanske blir lättare helt enkelt. Vill dock byta blogg-adress rätt snart, den här känns skum.

Hursomhelst är mitt rum rött. Ganska skrikrött - lite åt mörkrosa hållet nästan. Tapeterna är gamla men de ska tapetsera om, ytterdörren skulle man lätt kunna såga igenom och grannarna är tydligen ganska högljudda. Spännande. Jävligt spännande.

Annars är det rätt okej. Det är ju inget ruckel lixom och Sabina har faktiskt en platt-tv. Jävligt viktigt att poängtera. Och hyran är sjukt billig. Det är inte Sickla direkt men ändå.

Antingen blir det motsatt effekt, jag blir så uttråkad här i hooden att jag fortsätter dricka, fuckar ur på tåget in till stan och gud vet vad eller så blir mitt nya röda rum en riktig rehab. Jag hoppas på det sista men jag har ljugit förr. Trots allt så har jag faktiskt valt det här själv. Och trots att jag aldrig trodde jag skulle gå tillbaka till The Phone House, och speciellt inte stå och brygga kaffe med nytvättat hår på ett lager; i just Västerås - trots det så mår jag faktiskt ganska bra. Med tanke på omständigheterna. Det kunde ha varit så mycket värre."

Det som hänt är att jag faktiskt bytte blogg-adress, de röda rapeterna ersattes av nya ljusa, jag och Sabina pallade tillslut inte trycket, hon flyttade till Sthlm och jag drog till London i några månader. Självklart blev jag uttråkad där på Generatorgatan i Gideonsberg; det var verkligen en skum plats att hamna på. Självklart tog jag tåget in till Sthlm på helgerna och fuckade ur och gud vet vad. Men trots allt så var det en ganska chill period.

Nu är jag plötsligt i Oslo vilket nu i efterhand är ganska skumt då det inte riktigt fanns med på världskartan för ett år sen.

Men jag är jävligt glad att jag slipper The Phone House, och sen har jag faktiskt slutat dricka kaffe.

Nästan iaf.