DU LUKTAR SVETT

Jag känner mig så jävla falsk. Ni vet när man tycker något, men inte riktigt vågar stå för det eller säga det direkt till den personen. För då blir jag ju automatiskt elak. Det går lixom inte.

Men jag stör mig så sjukt mycket. Blir typ äcklad.
Är jag ensam om mina tankar? Hallå? Är det nåt fel på mig?

När jag var yngre var jag väldigt mån om att alltid säga vad jag tyckte och snacka skit om någon var inte riktigt min grej, jag sa det direkt till personen istället. Folk kunde uppfatta mig som ganska otrevlig, kaxig och elak. Men ja, ändå rätt ärlig kanske.
Tror jag mest hade problem med mig själv som vilken annan tonåring som helst.

Nu har man vuxit upp, det är inte det att jag tycker massa skit om alla och inte säger det högt utan snarare att jag inte längre stör mig på folk lika mycket. Orkar inte, har inte tid och bryr mig inte lixom. Alla har sin grej som är bra och de få som är keffa behöver jag inte ens bry mig om. Kanske inte behövs att säga det rakt ut lixom.
Försöker vara trevlig mot alla, varför inte lixom och gillar jag inte dig tror jag du skulle känna den vibben ändå.

Men när man vill säga det rakt ut? När man vill att den personen ska veta? Man kanske ska linda in det i fina ord?
Ja, jag tycker faktiskt du borde flytta.
Jag tycker du är skitskum och obehaglig och nej jag vill inte prata med dig om ditt jobb.
osv. osv. osv...

Åh jag hatar den här jävla bloggen, att inte kunna skriva vad man vill. Namedroppa lite, skriva lite skitiga detaljer.
Vem som helst kan ju läsa. Nån stör sig, -sådär kan du ju inte skriva.

Blä, nu ska jag till jobbet iaf.
Pusshej