Do what you want

Den här låten får mig alltid att vilja gråta. Men jag gråter nästan aldrig längre så jag skippar det. Vilka minnen den framkallar.
Isac brukade sätta på den i sitt vardagsrum när jag bodde där. Extra hög volym, senaste tekniken, lixom.
Vi satt där i soffan och drömde oss bort. Deprimerade och hjärtekrossade båda två.
Jag minns lukten av sommar, min gurkluktande hudkräm, hårfärgsresterna i badkaret, festkvällarna och den fina balkongen.
Minns precis hur jag kände.
Samtalen jag visste var förbjudna. Utekvällarna jag egentligen kunde ha skippat.
Brydde mig inte om någon förutom mig själv. Sårade folks känslor.
När jag innerst inne visste vad jag egentligen ville. Men just då inte kunde.
Det var maj 2008.
Idag jag har insett att man kan. Förlåt.

(Sen måste jag ju nästan tillägga att texten inte har någonting med hur jag kände att göra)