If I died tomorrowwww, I would feel no kind of sorrow...

Där bakom hyllan ligger Fanny med sin laptop och funderar över livet. Samma funderingar som jag själv har plågat min hjärna med i några månader nu.

Vad ska va vi göra?

Plugga nu eller senare, bo kvar, flytta hem eller dra till Malmö?

Resa? Jobba? Plugga vad?

Asså helt seriöst.

Det löser sig.

Vi har all tid i världen och skulle jag nu typ dö imorgon har jag ändå redan gjort och sett sjukt mycket.

(Försöker se lite ledsen och allvarlig ut på bilden)

Jag skulle absolut inte vara helt nöjd, ( och jag vill ju verkligen verkligen inte dö) för det finns mycket kvar på min to-do-list, men det är inte så att jag levt i samma vardag hela livet som de gjorde på typ 18o0-talet. Snarare tvärtom.

Det är ingen brådska. Bara möjligheter. Och det gör mig så sjukt lycklig. Vi löser det.

Ser fram emot livet lixom, och skulle jag nu halka på en isfläck här i Norge och försvinna (ta i trä) så vill jag bara att ni ska veta att jag älskar er allihopa, att ni ska sälja mina tavlor dyrt, att Nova får allt mitt bling och att ni fan inte får glömma att starta en facebook-grupp.
(Fast jag dör hellre av en isfäck i New York såklart)
Puss!