Flygrädd

Förutom att träna så har jag spenderat denna fantastiska torsdagskväll med att:

laga en sjukt överhypead matlåda bestående av kyckling, broccoli, spenat och linser, (ser lite nasty ut men riktigt gott) städa rummet inför Fanny's ankomst imorgon samt diskutera livet på fb-chatten med kära Denise som hamnat i Honduras.

Vilket egentligen var poängen med det här inlägget.

Ja, inte Honduras alltså utan det faktum att hamna någonstans.

Vilket tar oss tillbaka till det här med att flyga. Flygplan alltså.

Så från vardagspratet med linsgrytan då till ämnet flygrädsla:

Själva grejen att hyperventilera och få panik vid start och landning och att faktiskt känna ångest av tanken på att flyga typ 20h i streck.

Not that nice.

Kom lite spontant på den fantastiska idén att spara ihop lite extrapengar och hälsa på D där borta i centralamerika nåra veckor.

Bli lite globetrotter sådär. Asbra plan. Semester lixom.

Men sen kom jag ju på den kanske egentliga anledningen till att jag aldrig blev den där tjejen som åkte till Thailand i en månad för att hitta mig själv eller inte riktigt har backpackat i Indien än; flygrädsla.

Ja, alltså. Har självklart rest en del. Men inte sååå långt.

Och jag menar, typ ryanair till London är sjävklart lite läskigt, men man överlever ju.

Det tar inte ens två timmar.

Jag kan ju göra det, förutom att jag ber till gud och skakar litegrann.

Det funkar.

Är inte någon extrem flygrädsla lixom. Mest start och landning-panik haha.

Men typ 17 timmar? Själv? Över ett stort svart hav. Shit.

Jag är fan en riktig fegis när det kommer till kritan alltså.

Fattar inte vad som har hänt. Tyckte det var askul när jag var liten.

Det är på senaste tiden jag börjar freaka ur litegrann.

Men samtidigt, jag kan ju inte låta flygrädsla stoppa mig från att göra saker.

Annars kommer jag sitta här forever och laga broccoligrytor.

Fast känner jag mig själv rätt kommer jag ha hunnit slösa upp alla mina pengar och ändå inte ha råd eller nåt.. Haha.