Det var ganska otippat att jag ens bodde där men när jag ser tillbaka på den tiden så saknar jag den på något sätt.
Jag fick kämpa för att få livet färgglatt i min och Sabinas rätt gråa tillvaro men jag mådde faktiskt riktigt bra.
Visste att det var kortsiktig och att roligare saker väntade.
Det sköna med Västerås var att allting var så nära och litet, det var lätt att styra upp sig på vardagarna, hänga med varandra utan att någonting störde. Man hade tid att göra saker för det fanns inte så mycket annat att göra. Jobba, träna, måla, skriva och tänka.
På helgerna tog jag sista tåget in till Stockholm som tog 50 min och började varje vecka med en soyalatte på centralen för att sjukt sliten åka SJ tåg tillbaka till lilla V-ås och jobbet. Dubbeliv. Det kändes riktigt flummigt minns jag, att åka ifrån Sthlm istället för till. Fel håll.
Saknar faktiskt grejen att bo med EN tjejkompis och inte fem, tyvärr, och jag saknar lugnet.
Det var lixom en jävligt nice period när jag ser tillbaka på den.
Det sköna med Västerås var att allting var så nära och litet, det var lätt att styra upp sig på vardagarna, hänga med varandra utan att någonting störde. Man hade tid att göra saker för det fanns inte så mycket annat att göra. Jobba, träna, måla, skriva och tänka.
På helgerna tog jag sista tåget in till Stockholm som tog 50 min och började varje vecka med en soyalatte på centralen för att sjukt sliten åka SJ tåg tillbaka till lilla V-ås och jobbet. Dubbeliv. Det kändes riktigt flummigt minns jag, att åka ifrån Sthlm istället för till. Fel håll.
Saknar faktiskt grejen att bo med EN tjejkompis och inte fem, tyvärr, och jag saknar lugnet.
Saknar min familj.
Men det är ju dock inte Västerås jag vill tillbaka till trots att stan är helt ok.
Anledningen till att jag hamnade där var att jag blev för destruktiv i Stockholm.
Sommaren innan var hemsk och underbar på samma gång. Det gick lixom inte att skita i att gå ut. Hade jag bestämt mig för en hemmakväll fick jag ångest och var likväl ute ändå vid 01.00 tiden just för att det var så nära. Allting spårade. Jag var psykiskt och fysiskt förstörd efter månader av fest, fylla och sena nätter. Ville inte missa något. Event, konserter, klubbar, osv.
Folk är värre, jag vet men för min kropp var det botten. Rasade ihop tillslut.
När jag för hundrade gången stod på jobbet och kände att jag bara ville sjunka ner och dö för jag skakade av fylla/bakfylla, När jag levde i ett komplett kaos helt utan rutiner. När jag fuckade ur folks känslor och älskade att skapa drama. När jag inte längre hade kontroll över mitt liv och både hjärnan och kroppen darrade. När lyckan gick över till ångest.
Men det är ju dock inte Västerås jag vill tillbaka till trots att stan är helt ok.
Anledningen till att jag hamnade där var att jag blev för destruktiv i Stockholm.
Sommaren innan var hemsk och underbar på samma gång. Det gick lixom inte att skita i att gå ut. Hade jag bestämt mig för en hemmakväll fick jag ångest och var likväl ute ändå vid 01.00 tiden just för att det var så nära. Allting spårade. Jag var psykiskt och fysiskt förstörd efter månader av fest, fylla och sena nätter. Ville inte missa något. Event, konserter, klubbar, osv.
Folk är värre, jag vet men för min kropp var det botten. Rasade ihop tillslut.
När jag för hundrade gången stod på jobbet och kände att jag bara ville sjunka ner och dö för jag skakade av fylla/bakfylla, När jag levde i ett komplett kaos helt utan rutiner. När jag fuckade ur folks känslor och älskade att skapa drama. När jag inte längre hade kontroll över mitt liv och både hjärnan och kroppen darrade. När lyckan gick över till ångest.
Då fick det lixom vara nog.
Västerås räddade mig.
Pappa tyckte jag skulle ta ledigt och vila upp där hos dom i någon månad.
Sen blev jag kvar. Tror jag bodde där typ 5-6 månader allt som allt.
Var inte läge att dra till London helt instabil och fucka upp sig själv ännu mer så behövde en rehab innan.
Västerås räddade mig.
Pappa tyckte jag skulle ta ledigt och vila upp där hos dom i någon månad.
Sen blev jag kvar. Tror jag bodde där typ 5-6 månader allt som allt.
Var inte läge att dra till London helt instabil och fucka upp sig själv ännu mer så behövde en rehab innan.
Extrajobbet jag lyckats hooka behövde mig som heltid och min älskade Sabina behövde en roomate i sin nya lägenhet. Hyran var ett skämt och jag behövde faktiskt pengar.
Folk garvade men jag körde på. Annie from V-ås lixom.
Folk garvade men jag körde på. Annie from V-ås lixom.
Det var lixom en jävligt nice period när jag ser tillbaka på den.
Inte för att det är något fel med den just nu, egentligen.
No comments:
Post a Comment