Alla fantastiska människor. Kreativitet. Viljan att bli någon, va någon, hetsen. Jag saknar alla delar. Det finns så mycket mer.
Jag älskar att bli trött på dig. Jag saknar ångesten av äckliga T-centralen, försenade tunnelbanor, Östermalmskärringar och bloggfjortisar. Kan inte vi bara göra ett nytt försök du och jag? Jag ska sluta klaga så mycket på dig.
Lukten av pendeltåg, ljudet av natten, känslan av kärlek. Klubbarna, basen, musiken och färgerna.
Bussen till Sickla. Ångestbussen som jag innerst inne älskar så mycket för att det bara tar 7 min till Slussen. Om man har tur.
Bakishänga i en park med en pizza, dricka rabarbergrädd thé på söder tills man dör eller dansa hela natten på en röd soffa som om det inte fanns någon morgondag.
Jag saknar att hata skitsnacket och att alla känner alla.
Jag vill att du tröttar ut mig igen. Jag vill tröttna på dig så jag kommer vidare.
Det är så längesedan nu kära Stockholm.
No comments:
Post a Comment