does that hurt you, does that break you inside?

Har ingen tidsuppfattning längre, dagarna flyger iväg och jag försöker ta tag i något vettigt men det ända som lockar är parkerna, vännerna och solen. Är inte van vid det men plötsligt är jag väldigt ensam; från att bo med brudarna och alltid ha liv runt omkring sig till att suddenly bo helt själv igen. Nu har ju faktiskt Fanzy "bott här" (ahmen kanske inte inatt då) med mig de senaste dagarna så det är ju kul att man känner sig lonely efter typ 4 timmar. Ikväll tog hon flyget tillbaka till kära Ozl och jag var helt seriöst sjukt nära på att följa med. Dricka gratis skumpa på monkifesten för att sen ba glida in på Aidonia där ikväll och chocka alla med en liten dansuppvisning annies fucking back in town och sen försöka få med mig preeemo på efterfest och bjuda han på gojiberrys. Det hade varit sjukt kul. Men sen somnade jag. Lika bra kanske efter gårdagens fantastiska kväll med både parkhäng, norskt vin och just Dj Premier.

Berns igår var helt magiskt, och att få fyllekäka en Max veggieburger halv 5 på natten med massa vackra människor var nästan ännu bättre. Man inser hur mycket man saknar folk. Norway i all ära men det känns ändå bra att vara hemma. Idag har vi hängt i solen på smedis där jag fått flasha mina vita (och blåa ben) och sen fixade jag så mitt norska gymkort blev svenskt. Lika bra. Måste chilla ner nu lite alltså, vilket tyvärr är något jag sagt några gånger förut, men ändå. Haha. Fan, jag älskar verkligen Kungsholmen.