ibland orkar jag inte skriva fint

Senaste dagarna känns som en film. Jag minns fortfarande hur jag i måndags heeeelt full stapplar in i vårt bakiskaos efter att ha röjt till tidigt morgon på en helt galen efterfest i ett stor hus ute utanför stan. Minns taxiresan hem och hur jag helt fascinerat tittade på alla fina norrmänn i sina nationaldräkter. Minns vår champagnefrukost som snarare blev en öl-frukost där söta Fanzy hade dukat upp världens bästa bord med mackor och pålägg till oss alla. Hur jag sen röjde runt och skulle packa alla mina saker i en helt sönderfestad lägenhet bland typ massa fulla men fina människor. Allt medans syttondemai-firandet pågår där ute på gatorna och jag glömmer nog heller aldrig min sjuka resa hem som fått mig inse att jag borde flyttat dagen efter istället. Ångest, har inte ens mitt bokningsnummer.

Tappar en påse med burkar när jag kliver ur taxin så hela jernbanetorget ser samtidigt som några norska studenter pumpar alla som inte dansar på världens högsta volym. vilket soundtrack. minns då till min förskräckning att jag faktiskt chockdaggrat herbert några timmar tidigare. sen gråter jag hela tågresan och smsar alla jag tycker om. Kollar på träden som avspeglar sig i vattnet och flippar på killen som satt sig på min plats. allt är bara helt sjukt och jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. är lycklig. vill skrika av lycka för att vi har sommaren framför oss, och livet såklart. plötsligt är jag tillbaka i stockholm och allt kommer aldrig bli som förut igen. jag är kär i dig oslo.