the party is over

jag har haft oslo i mina tankar de senaste dagarna. flashbacks från platser, minnen, minnen av känslor och en lätt känsla av ångest när jag tänker på det. inte det att jag saknar stan, men att den faktiskt påverkat mig. förra helgen tog Erlend livet av sig; en vän jag lärt känna i den kalla oslonatten. Erlend Partysjefen. jag var helt ensam och klubben sög som de flesta klubbar i Oslo har en tendens att göra. min nya kompis tog med mig till Månefisken där No Dial Tone spelade istället. far away från alla partysvenskar välkommen till riktiga oslo. vi drack rom&cola minns jag som snälla Erlend bjöd mig på. Och dansade på scenen bakom för han kände tjejerna som spelade. erlend hade en truckerkeps som det stod "models suck" på och kände alla. riktigt partyprofil ni vet. minns att jag försökte fota med min kamera men hade självklart förstört min lins och erlend skrattade. sen promenerade vi igenom grunerlokka och diskuterade oslos klubbvärld. när jag kom hem hade han uppdaterat sin facebookstatus. erlend fastnade lätt för människor. det var en bra kväll.

han tyckte att det var synd att inga brydde sig om att lära känna varandra på riktigt. att det mesta var yta i hela klubbkretsen och att ingen visste något om hur han var egentligen. en fantastisk pappa som älskade sin dotter, att vara hemma och bara laga god mat var hans ord. jag höll med. jag kunde relatera. ytan lixom. vem vet vem du är, hur du tänker och vad du gillar. folk hälsar, är det bra med dig? men vem bryr sig egentligen. i den världen handlar det om bekantskaper. inget djupt. ja inte för att det är något fel, men det värsta är att erlend var en av mina partykompisar. en sån man hörde av sig till på helgerna typ. vad händer? och det är det som gör mig så ont, att jag aldrig hann lära känna honom på riktigt. och nu är han borta. men jag hann dock verkligen inse vilken fantastisk människa han var. hela grejen gör mig så chockad. påverkad. en insikt, man ska aldrig ta varandra för givet. inte ens i klubbvärlden. vila i frid i min vän.

för bara nån månad sen gjorde en nära vän till honom från samma krets precis samma sak, en känd fotograf. kan inte sluta tänka på vad fan det är för fel på staden. får en känsla. nånting är det ju. jag kände verkligen den vibben alltså, att man inte får sticka ut för mycket over there. jantelagen deluxe. fan oslo. vi måste ta vara på varandra. livet är en fest, men festen behöver inte vara livet. rip